Enskilda och EU-rättens genomförande

InledningI det berömda rättsfallet Van Gend en Loos från år 1963 slog EU-domstolen fast att fördragen kan ge upphov till rättigheter för enskilda och att dessa ska tillerkännas direkt effekt i medlemsstaternas rättsordningar, så att nationella domstolar har möjlighet att tillämpa EU-rätten i enskilda mål.EU-domstolen uttalade vidare att "enskilda intressenters vaksamhet för att tillvarata sina rättigheter innebär en kontroll som läggs till den kontroll som artiklarna 169 och 170 överlämnar åt kommissionens och medlemsstaternas omsorg". 1 I linje med Van Gend en Loos kan man se enskilda som åberopar EU-rätten inför nationella domstolar som kontrollanter.Daniel Kelemen har kallat dem kommissionens agenter i medlemsstaterna. 2 EU-rätten har också fortsättningsvis stärkt enskilda individer och organisationers möjligheter att delta i domstolsprocesser.Dels har nationella domstolar gjorts tillgängliga för enskilda genom att EU-rättsliga regler utformats som rättigheter eller på annat sätt gjorts så detaljerade att 1 Dom den 5 februari 1963 i mål C-26/62 Van Gend en Loos mot Nederländerna, EU:C:1963:1.Artiklarna 169 och 170 motsvaras idag av Artiklarna 258-260 FEUF. 2 R. Daniel Kelemen, Eurolegalism, The Transformation of Law and Regulation in the European Union, Harvard University Press, Cambridge/London, 2011, s. 146.Se också Alec Stone Sweet, The Judicial Construction of Europe, Oxford, Oxford University Press, 2004, s. 21: "Litigants are understood to be fueling the machine operated by judges".Enskilda har i EU getts fler roller än den som kontrollant av medlemsstatens tillämpning av EU-rätten.Vid sidan av enskildas möjlighet till deltagande i enskilda rättsprocesser etablerades tidigt deltagande via val till Europaparlamentet.Numera finns också möjligheten för EU-medborgare att ta initiativ till lagstiftning i EU.Se bl.a.Jane Reichel "Communicating with the European Composite Administration", German Law Journal 15, 2014, s. 883-906.